Att dömas till livstids fängelse ska konsekvent innebära att den dömde också sitter i fängelse i det som återstår av hens liv, inte i 20 år som i praktiken heller inte avtjänas då vi av någon outgrundlig anledning bland annat tillämpar straffrabatt i Sverige. Enbart att det finns något som kallas för straffrabatt när vi talar om brottslighet borde säga oss allt vi behöver veta om den värdsfrånvända politik som svensk lag lyder efter idag. Avrättar vi brottslingar uppnår vi kanske den tillfredställelse och sinnefrid så många förvägras i vårt nuvarande rättssystem, men jag tror inte att vi på så sätt uppnår rättvisa på ett bestående plan. Dödsstraffet skulle i mångt och mycket föra oss bakåt i tiden, men som läget ser ut i Sverige idag har jag all förstelse för behovet att en gång för alla säkerställa att människors handlingar också erhåller konsekvensker, och att det behovet kanske brinner starkare och mer oförsonligt inom oss som nation än det gjort på mycket länge. Det är inte rimligt att mördare, våldtäcktsmän, gängkriminella och IS-återvändare som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser kan gå fria redan inom några år - om de ens överhuvudtaget döms till fängelsestraff. Vi är uppväxa i ett land vars skyddsnätt skurits sönder, och allt fler av oss har fått livet sönderslaget av den allt växande hänsynslöshet som dominerar dagens brottslighet. Jag tror att alla svenskar kan enas kring att rätssamhället ska värna brottsoffret och inte förövaren, och att lagstiftningen ska tillämpas för att skydda landets laglydiga medborgare från såväl yttre som inhemska hot, och att syftet med att lagföra brottslingar är att sedan också tillämpa de bestraffningar som staten och domstolarna har i sitt förfogande att utdela för att avskräcka från ytterligare krimenella handlingar. Så ser det inte ut idag, då svenskt rä
Buďte první, kdo odpoví na tuto odpovědět .